Jag uppstämmerFrån de andra men var glad i alla fallFemtio meter ifrån stacken just när solnedgången komHittade han ett barr på backen som han tyckte mycket omSom han tyckte mycket omFör att lyfta fick han stonka, han fick spänna varje lämMen så började han konka på det fina barret hemNär han gått i fyra timmar kom han till en ölbutäljHan såg allting som i dimma, bröstet hävdes som en bälgBröstet hävdes som en bälgDen låg kvar sen förra lördagen, jag ska släcka törsten minTänkte han och lade bördan utanför och klättra inHan drack upp den sista droppen som fanns kvar i den butäljSedan slog han sig för kroppen och skrek ut, jag är en älgOch skrek ut, jag är en älgÄget bar jag drar till kället, nu så ska jag ta mig fanLämna skogen och istället vända upp och ner på stanMen han kom aldrig till staden, något spärrade hans stigEn koloss där låg bland bladen, åh vår myra hejdarsigÅh vår myra hejdarsigDen var hiskelig att skåda, den var stor och den var gråÅh vår myra skrek han åda, om du hindrar mig att gåHan for ilskan, han skrek han åda, om du hindrar mig att gåHan for ilskan på kolossen som låg utsträckt i hans vägMen vår myra kom i lossen, han satt fast som i en degHan satt fast som i en degSorgligt slutade denna sången, myran stretade och drogMen kolossen höll en fången tills han svalt i el och dogUndvik alkoholets syra, du blir störsk men kroppen lojOch om du är född till myra, brottas aldrig med ett hojBrottas aldrig med ett hojEtt hoj