En sommaraftens hylde jag genom skogen gickEtt stycke vägde vilder och jag i det infall fickOch ta det mitt i vägFörmodligen att träffa en fuggelskyte därMen inte ett sted på vägen jag andra fugglar sågEn ond trött mitt på hajen det drömde dörr blåFör mig av vägen treOch bägge tog sig satte på en och samma grejOch på det kvister gröna i skogens ensomhetDär satte tos och skämde och sade så det ned på mig som färg stodFörutrömde to att skylde och offre deras blodMed fingrarna på hanen och riflen lagt i kinJag jobbade lagde planen den skulle bli med minAv disse duer togOch vem jag skulle sänka till evigt fri och roJag hade tagit sikte var säker på digMen i hånden skulle sviktet det var nog allt på vägDär det skönhetsligSom vanlig mig berövde och därför gav jag i tidTill nu är nämligen tanke av steg nu i mitt brystSka det att disse var så här som det var förrTänke förutom denna tröst för min rättsindighetNej jag vill ej förstöra det drömdes kärrelighetOch därför togs jag sänket min rifle ner ifrån kinMen på det tog jag tänkte som var för faren blindJag satte riflen nerOch låt det gå så här som det var förrOch låt det vända värde för mig i ro och friVisst skulle jag få synda mig mot så känt ett parSom i varandra syndade jag alltid på jordenVar om jag den ene skylldSå ville visst den andra sorgen få sin dödDet vinder mig i synde att detta du är parTog älskade kan ringna som som en kärlig varMen kan att skylldes tidAv ångskapsfulla tungar som en man sällde vidSåledes går det ofta dessvärre här på jordenTog älskade kan ringna som som en kärlig varTog älskade blir skiltet för med ens falska ordVår får den ene vänFör den är förglömd man sliter sin tid i världen hemOch världen som förvöljden en sådan finner stegDen kan visst icke ha en god samvittighetDen som försynder sigPå så en grundfulltPå så en grundfulltDu som mådde blir aldrig lycklig.